Julefrid!
December
månad, snön ligger på marken, frosten är här och med den julen.
Då var det dags igen, tända ljus, baka, köpa
julklappar till dem tycker om och viktigast av allt vara med sina nära
och kära.
Det här måste vara favorit tiden på året för alla
barn eller?
Jag kommer ihåg när jag var liten, när jag gick
på lågstadiet.
December månad i skolan började med att vi jul
pysslade, vi dekorerade hela klassrummet med egentillverkade tomtar
och alla barnen fick ta med sig vars ett stearin ljus som vi tände en
gång om dagen då fröken läste vackra julsagor för oss,
Och sen var det lucia och den årliga julfesten då
alla föräldrar samlades för att stolt kolla på barnen när vi sjöng
julsånger och framförde julpjäser.
Aldrig var sammanhållningen i klassen lika bra
som då.
I den lilla idyllen jag växte upp i fanns det
inta många med invandrar bakgrund, och även om du hade svart hår så
ansågs du som Svensk, alla bodde vi i samma stad alltså var vi alla
därifrån.
Men så kommer jag ihåg en tjej som gick i min
klass, låt oss kalla henne Sara.
Hennes familj var ifrån Chile och dem tillhörde
Johovasvittne, och enligt familjens religion så ska man inte fira
julen eller så var det att man inte skulle fira så som man firar i
Sverige jag var liten och förstod inte riktigt vad hon menade när hon
berättade varför hon inte fick ta med sig ett stearin ljus till mys
timmen och varför hon inte fick var med i lucia tåget och på julpjäsen.
Jag kommer verkligen ihåg hur hon brukade få
sitta ensam vid sin bänk och rita när alla andra julpysslade och åt
pepparkakor, och när vi på julavslutnings dagen skulle dela ut
julklappar i klassrummet kommer jag ihåg hennes tomma blick när hon
inte fick någon, enligt hennas familj var julklappar inte enig med
deras religion.
Min familj är inte religiösa dem är tvärtom
millitanta ateister, men jag kan inte komma på någon händelse från min
barndom då jag känt mig särbehandlad på grund av mina föräldrars tro
eller ja icke tro.
För mig är inte Saras december månad något annat
än mobbning, hon ett barn lika förtjust i mys timmar, frigolit tomtar
och lucia kronor som alla andra. Men på grund av sina föräldrars tro
blev hon tvungen att titta på när alla andra barnen levde i den trygga
december drömmen, varför? För att hennes föräldrar valt religion åt
henne.
Jag tänker inte predika om vad som är rätt och
fel inom religion eller hur man ska behandla sina barn rent generellt,
men att utsätta sina barn för utanförskap det borde i alla fall få
skolan och Lärarna att reagera.
Hur kommer det sig att ingen lärare pratade med
Saras föräldrar? Dem om någon måste ju ha sett den lilla flickans
sårade blick varige jul, hur kommer det sig att lärarna kunde stå och
berätta om julens budskap om gemenskap och vänner utan att titta åt
Saras håll?
Varför tycks det vara så lätt för skolan att
skapa en ”Vi och dem” relation mellan eleverna?
”Det där är Sara hon tror inte på julen, som vi
gör, vi normala, vi som är majoriteten”
I många Svenska skolor får barnen inte äta total
vegetarisk kost förens dem börjar i högstadiet, detta för att
skolverket anser att barnen behöver den näring som finns i kött, dem
anser att ett barn inte bör kunna ta ett sådant beslut förens vid lite
äldre ålder, även fast föräldrarna ger tillstånd så står skolverket
fast vid sitt beslut.
Men när det kommer till religion då verkar det
som att skolverket är lika elastisk som gummi vad gäller reglar.
Muslimska flickor behöver inte delta på gymnastik
och sexualkunskaps timmar fast än det är lag, och den som vill får
gärna diskriminera sitt 7 åriga barn genom att förbjuda den att vara
med på klassens gemensamma aktivitets timmar så som julpyssel
julfester mm.
Allt detta för att det är enklare att trampa ner
ett barn än att ta konflikten med föräldrarna.
Och nu när jag är 20år och blickar tillbaka på
skoltiden så känns plötsligt inte jul timmarna lika mysiga längre, för
den tomma känsla Sara måste ha känt lämnar inte min kropp och tanken
på att många barn just nu går igenom samma sak driver mig till
vansinne.
Kära läsare lova mig att ni aldrig utsätter era
barn för utanförskap, fira jul även fast ni enligt er kultur firar
andra högtider, för komihåg att det fina med högtider är ju
gemenskapen och vännerna.
God Jul
Och gott nytt år kära vänner
många varma vinter kramar/Shekofeh
