Bäste Carl Bildt
Tack för att Du
besvarade mitt brev.
”Rätten att tillhöra och utöva sin
egen religion är en mänsklig rättighet”
skriver Du.
I teorin låter det jättefint, men formuleringen är vilseledande, anser
jag. Av alla de omstridda frågorna som rör
religionen tänker jag i detta brev bara beröra några – de som rör
våra barn. Rätten att ” utöva sin egen religion”
naturligtvis är en självklarhet och privat. Men att utöva sin egen
religion är t ex inte bara att be fem gånger om dagen eller att gå
till moskén eller kyrkan.
Men låt oss lämna de
fina teorierna och gå in i konkreta frågor.
Ett exempel är
islamiska ”sharias” lagar. De känner du säkerligen till; avhuggning av
människors händer, stening av otrogna, dödsdomar mot dem som lämnar
islam eller kritiserar koranen, försök att tysta ner tryckfriheten,
att utfärda fatwa och dödsdomar, omskärelse av barn, att separera
flickor och pojkar, att kräva att flickor bär slöja för att bara nämna
några exempel. Alla dessa förbrytelser mot mänskliga rättigheter ingår
också i denna ”utövning
av sin egen
religion”. Det vore intressant att få ta del av Din syn på detta.
”Jag
har i min utrikespolitiska deklaration i riksdagen den 17 februari
2007 redogjort för regeringens utgångspunkter i det utrikespolitiska
arbetet” skriver Du
fortsättningsvis. Först när jag såg ditt svar,
trodde jag att du hade lämnat en motion till riksdagen där en av
utgångspunkterna i det utrikespolitiska arbetet fanns med som också
försvarade barnens rättigheter, men nu inser jag att Du tyvärr bara
har gett en allmän bild av världens
situation utan att speciellt belysa barnens rättigheter.
”Rätten att tillhöra och utöva sin
egen religion är en mänsklig rättighet”.
Ok, Men nu
vill jag ställa en fråga - Vems
religion? Är det barnens religion eller de vuxnas som gäller? Enligt
min mening har ett barn ingen religion, inga traditioner eller
fördomar. Ett barn är en nyanländ människa
som tillfälligtvis och utan hänsyn till sin egen önskan blivit född in
i en familj som kan råka ha en särskild religion, tradition och
fördomar.
Och i detta blinda
lotteri är det samhällets uppgift att neutralisera de negativa
följderna av detta, med andra ord är samhället förpliktigat att sörja
för rättvisa och likvärdiga livsvillkor för barnen. Att arbeta för att
förhindra automatiska och påtvingande religioner vilka de än må vara.
Att försvara barns frihet, barns rätt. Det är en helt annan fråga när
det gäller vuxna människor. De har givetvis rätt att välja sin
religion och de kan också inse och möta konsekvenserna av sitt val.
Ett viktigt centrum och
starkt fäste för tvånget att
systematiskt följa
föräldrarnas religion är de religiösa friskolorna, vars stränga regler
också förföljer barnen ute i samhället. En politik som stödjer
religiösa skolor för barn, oavsett om det rör sig utrikes eller
inrikes politik, är varken rätt eller rättvist och ljusår ifrån att ta
vara på barns rättigheter. Dessa religiösa skolor begränsar och sätter
också stopp för barns sociala utveckling och uppväxt i vissa
sammanhang.
Det är ju
oundvikligt när man tvingar små flickor att bära det religiösa plagget
slöja. Det är ju oundvikligt när barn inte får delta i viss
utbildning, exempelvis ämnen som musik och sex och samlevnad. Våra
pojkar förlorar oundvikligen sina friheter till att välja religion i
det ögonblicket när de blir omskurna. Det är ju oundvikligt när de
matas med daglig propaganda i sin religion, när de inte finns plats
för att ifrågasätta eller vara oliktänkande vad det än må gälla.
Faran är stor, att
barnen blir indoktrinerade, helt enkelt hjärntvättade något som både
samhället och det uppväxande släktet kommer att bli lidande av. För
den framtid som väntar för dessa barn är mörk och splittrad. Allt på
grund av en påtvingad religion. Allt på grund av föräldrarnas begäran
och påtryckningar och regeringes instämmande synsätt under täckmanteln
”religionsfrihet och rätten att utöva sin egen….”
Dessa barn utsätts för
skoningslösa handlingar. Det är i själva verket inte barnen som utövar
religionen utan han/hon blir ett objekt för utövandet av religiösa
handlingar. Barnen blir föremål för vuxna som vill utöva sin egen
religion. Vem som helst kan väl inse att detta är felaktigt och går på
tvärs mot barns rättigheter.
I fortsättning av ditt
brev skriver du: ”Sverige ska verka för en värld där man kan känna
igen sig i orden fred, frihet, säkerhet och försoning.”
Det är vackra ord. Men
vad undervisas i religiösa skolor? Heder och krig för guds skull
istället för simning och musik. Utövandet av islamiska ”jehad”,
(enligt islamiska sharia en obligatorisk handling) sätter många
människors fred och säkerhet på spel. Vi vet det. Det är naivt att tro
något annat.
”En del religiösa ledare och
grupper vilseleder och använder religionen för att uppnå sina mål”,
skriver du också i ditt brev. Ingen kan instämma mer i detta än
jag, och därför vill jag ännu en gång understryka
att de religiösa skolorna skapar just den
miljön som gynnar dessa ledare och grupper. Kan man då inte påstå att
även den svenska regeringen, genom att bidra till religiösa skolor,
vilseleder - för, undrar jag, att uppnå vilka mål?
Gode Carl Bildt! Jag
hoppas att det svenska bidraget till Afghanistan som du benämner i din
text, går inte till religiösa skolor. Jag hoppas också att Du som
utrikesminister skall ställa frågan till världssamfundet, hur länge vi
skall leva med stening av kvinnor, lagar som stödjer hedersmord och
antika religiösa sedvänjor som berövar pojkar sina mänskliga
rättigheter. Skall vi kunna räkna med din hjälp för att kämpa för
mänskliga rättigheter för de som lever under tyranniska regimer,
traditioner och regler?
Karim Shamohammadi
Ordf. Riksförbundet
Barnen Först
2007-09-01
