Inledning:
I dag, måndagen den första oktober, är det
den internationella barndagen i Sverige. I andra delar av världen
infaller den internationella barnendagen på andra datum. Men i vissa
delar av världen existerar inte någon sådan dag. Men den
internationella barndagen känns märkligt tyst i Sverige. Som om det
var vilken dag som helst. Medan man däremot blir påmind och upplyst
genom massmedia och lite överallt när det gäller religiösa, nationella
och andra traditionella dagar. Som t ex Kanelbullens dag!
FN:s barnkonventionsdag är den 20 nov.
FN:s barnkonvention från 1989 var så löftesrik! Där anges ett antal
rättigheter för barn och de stater, en majoritet av världens länder,
som anslutit sig till barnkonventionen har förbundet sig att
respektera dessa. Men den verklighet vi ser idag avslöjar hur ihåligt
den fungerar! Vad har det lett till? Det är så uppenbart att när
nationella, religiösa och politiska intressen står på agendan är
prioriteringen av utsatta barn av underordnad betydelse.
Vi ser hur livsvillkoren för miljoner barn
försämras ständigt, dagligen.
Fattigdom, hemlöshet, liv som gatubarn,
undernäring, brist på rent vatten och hygien, utnyttjande av barn för
sexhandel, tunga barnarbeten, missbruk, barn i krig och dödande, aids
och andra dödliga sjukdomar. Miljontals barn har inte möjlighet att gå
i att skola eller leka med andra barn, miljontals småflickor betraktas
som kvinnor och som andra klassens medborgare i religiösa familjer.
Listan är oändlig, skildringen av barns svårigheter har inget slut.
Och denna vanvård av kommande släkten sker framför våra ögon – det
vill säga - om vi öppnar dem.
Och detta sker i den bästa av tider, i en
tid full av möjligheter. Inom vetenskap, medicin och teknologi. Vad
är det för en upp och nervänd värld vi lever i? Vad står vi på för en
lös grund när vi kan bevittna en sådan diskriminering av kommande
generationer, se hur barn utsätts för dessa orättvisor, denna
fattigdom, denna förödmjukelse och denna fientlighet?
Tack vare människor som kämpat för barns
rättigheter har många barn i västvärlden idag, tack och lov fått bra
rättigheter. Men nu har det hänt och det fortsätter att hända att även
dessa markvinningar naggas i kanten med olika ursäkter i nationella,
religiösa, etniska och politiska intressens namn. Med stöd av
begreppet ”kulturrelativism” delar man upp samhällen i religiösa,
nationella och etniska minoriteter . Och detta berövar många barn i
väst från andra kulturer deras nyvunna rättigheter.
När det gäller de riktigt fattiga ländernas
barn, ser vi dagligen i massmedia deras till synes hopplösa tillvaro
också ofta under täckmantel av respekt för kultur och religion – denna
diskriminering mot barn ses av många som naturliga, på grund av både
politiska och ekonomiska förbindelser mellan länderna och vi har
blivit så vana att se detta, diskrimineringen av dessa barn
accepteras, den är en del av livet där och det kan man ju inte ändra
på, tänker man.
Men kan det få fortsätta så?! Dessa barn
ska ta över vårt jordklot. Tillsammans, sida vid sida med våra barn
och barnbarn. Är det inte vår skyldighet att åtminstone försöka ändra
på förhållandena för dessa utsatta barn i deras mörka tidevarv?! Hur
kan vi tillåta att barns bästa offras för politiska, ekonomiska och
religiösa intressen? Nej, det kan vi inte tillåta. Men förändring gör
sig inte av sig självt.
Därför måste vi inse vårt ansvar, och
världens politiker måste sluta kompromissa i den ene eller andres
namn. Att förhållandena faktiskt går att förändra i alla fall på vissa
områden visar många av de fantastiska idealla organisationerna som är
verksamma för att hjälpa barn i utsatta delar av världen. Men det är
trots allt en droppe i havet. Det behövs oändligt mycket mer resurser,
och framför allt en förändrad syn och insikt om vad ett barn, en
människa är och behöver. Därför behövs det nya kreativa lösningar som
kan leda till överenskommelser och ett nytänkande i barnkonventionens
stadgar.
Tiden ilar och snart är dagens barn
folkvalda företrädare i Sveriges Riksdag. Tänk vad bra det vore om
kära politiker i riksdagen redan idag – på den internationella
barndagen - plötsligt insåg att här gäller det att handla och inte
bara lämna vackra ord på ett papper efter sig, utan något som
verkligen kan leda fram till en övergripande ändrad syn och
lagstiftning som förbättrar barns situation och villkor i världen.
Vilken grej! Vad förutseende och vad
häftigt dagens barn morgondagens politiker - skulle tycka att det
var! Vad bra dom var i alla fall dom där politikerna i Sveriges
Riksdag 2007 , skulle de säga. Som med öppna ögon tog ett sådant
ansvar för kommande generationer, som tänkte så globalt och så framåt.
Vilket drömscenario! Låt oss arbeta för
detta.
Karim Shamohammadi
2007-10-01
