Frågan om religiösa friskolor har aktualiserats
på senaste tiden. Olika politiska partier som är mot eller för
religiösa friskolor argumenterar utifrån sina politiska intressen och
ståndpunkter. Förespråkarna för religiösa friskolor motiverar sina
ståndpunkter oftast med referering till den enskilda individens rätt
att välja och utöva sin religionsfrihet och gör dessa skolors vara
eller icke vara till en demokratifråga. Ett sådant argument i bästa
fal kan tolkas som vuxnas kärlek till sina religioner och ideologier
och trampar på barnens rättigheter som en individ. För mig är
existensen av religiösa friskolor obefogad i ett sekulärt samhälle med
den enkla förklaringen att de kränker barnens rättigheter. För att
skydda barnen man skall respektera de rättigheter som är formulerade i
många konventioner och lagar inte föräldrarnas förkärlek till sina
religioner och kulturer.
Enligt skollagen ”verksamheten i skolan skall
utformas i överensstämmelse med grundläggande värderingar”. Den
värdegrunden innehåller bland annat respekt för allas lika värde,
jämställdhet mellan könen och tolerans. I uppdraget till dagens skolor
ingår också det att undervisningen ska vara saklig och allsidig.
Eleverna ska förses med kunskaper som gör det möjligt för dem att
begripa sin omvärld och att tänka kritiskt. I FN: s barnkonvention
deklareras tydligt att ”Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla
frågor som berör barnet” inte minst sin uppfattning om sin omvärld.
Är detta möjligt i en religiös friskola? Jag
försöker utveckla ett svar på denna fråga och visa att ingen religiös
friskola oavsett trosuppfattning kan uppfylla de krav som ställs i
skollagen när det gäller människors lika värde, jämställdhet mellan
könen, saklighet, allsidighet och utvecklandet av ett kritiskt
tänkande hos barnen. Orsaken till detta är religionernas auktoritära
natur inte illviljan hos huvudmannen för sådana skolor.
Alla religioner oavsett trosuppfattning bygger på en teokratisk
diktatur som utgår från ett fördefinierade sanning som inte skall
ifråga sättas. Att människan skall lyda guds lagar, även om man inte
förstår varför, är budskapen i alla stora religioner. Detta ger inget
utrymme för kritiskt tänkande.
Det finns ingen religion i världen som utgår från människan och hans
lika värde. Alla religioner har den diskriminerande synen att dela in
människorna i troende och icke troende, de som tror på en vis religion
och de som inte gör det. Att definiera människan utifrån religiös
tillhörighet hör inte till ett humant samhälle.
När det gäller religiösa friskolor, deras existens är inte för att
propagera för jämställdhet och människan lika värde. De finns för att
infärga utbildningens innehåll med sin tro och ideologi som i grunden
är oförenligt med de värdegrund som skolsystemet skall förmedla.
Kampen mellan religioner och vetenskap har en gammal historia.
Mänsklighetens landsvinningar har åstadkommit stegvis sekularisering
av samhället och försökt hindra religioners makt i samhälles styrning.
Religiösa skolor är inte vanliga skolor som kan sträva efter
demokratiska normer utan arbetar för att vinna förlorade mark i
striden med vetenskapen. Skolan som ett samhälles institution har till
uppgift att fostra självständiga och kritiskt tänkande individer. Den
begränsande världssyn som alla religioner har i sin natur gör att
religiösa friskolor kan inte öppna dörrar mot vidare horisonter för
barn för sin harmoniska utveckling.
Internationella trenden efter kalla kriget slut
har varit att dela upp samhällen längs kulturella, religiös och
etniska gränser. Att definiera människor med religiös, etnisk, och
kulturell tillhörighet har blivit en mode fråga. Denna trend har gett
utrymme för legitimitet till religiösa och etniska skolor. I moderna
Sverige ser vi hur religiösa friskolor blomstrar upp i samklang med
den internationella trenden. Sveriges statsmakt genom att låta barnen
sättas i religiösa friskolor ger utrymme för förtryckande traditioner
i mångkultur och religionsfrihetens namn. Barnet har varken religion
eller tradition och fördomar. Han eller hon föds utan hänsyn till sin
önskan i en viss familj med en särskild kulturell och religiös
bakgrund. Samhället är förpliktigat att skydda barnet från negativa
följderna av familjens traditioner. Barn är inte familjens ägodel utan
är en medborgare med grundläggande rättigheter som måste respekteras.
Religiösa friskolor är en produkt av den oheliga alliansen mellan
religiösa institutioner och nyliberala trender mot barnens universella
rättigheter. Samhället måste försvara barnens rätt till en saklig och
allsidig undervisning och inte tillåta att barnen indoktrineras i
religiösa dogmer.
I ett sekulärt samhälle är inte acceptabelt att sätta religiös
indoktrinering i system genom att tillåta konfessionella skolor. Stäng
religiösa skolor låt barnen tänka fritt.
