FN:s konvention om barnets rättigheter
antogs av FN:s generalförsamling november 1989. Detta gav hopp om
förbättring av situationen för barnen rent politiskt. Idag har nästan
alla stater ratificerat barnkonventionen vilket innebär att de flesta
länder har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den. Trots
mänsklighetens landvinningar är det som syns tydligt idag att barns
rättigheter kränks dagligen världen över. För att råda bot på detta
elände krävs en internationell kamp och samarbete över gränserna
mellan alla barnrätts aktivister. I denna kamp behövs en plattform som
utgår från barnens universella rättigheter. Att Barnens rättigheter
skall prioriteras först, framför alla nationella, etniska, ekonomiska,
politiska, ideologiska, religiösa och kulturella överväganden och
intressen måste vara en grundpelare i en sådan plattform.
Barnkonventionen är en kompromisstext
mellan olika stater. Nationella intressen i formuleringen av vissa
delar av den ger utrymme för legitimering av den befintliga
situationen för barn. Barnkonventionen lider av många brister
nationella intressen och kulturrelativistiska värdegrunder har gett
möjlighet för många stater att lagligt trampa på barnens rättigheter.
Barn behandlas olika med hänvisning till olikheter i den nationella,
kulturella, religiösa eller etniska bakgrunder. I följande försöker
jag peka på brister i barnkonventionen som gör att barnens rätt till
ett tryggt liv och en harmonisk utveckling inte kan befrämjas.
Artikel 1:
Definition av barn
I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om
inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet.
I detta artikel först
defineras barn som en människa under 18 år, sedan ges utrymme för
olika stater att tillämpa sina lagar när det gäller definintion av
begreppet barn. Åldern för att vara barn blir olika med hänvisning
till olikheter i den nationella, kulturella, religiösa eller etniska
bakgrunden. Denna artikel ger utrymme för islamisk styrda stater att
fritt definiera begreppet barn enligt sina ”sharia lagar”. I dessa
stater är åldersgränsen för att lämna barndomen och betraktas som
vuxen 9 år för flickor och 15 år för pojkar. Barnens situation i de
flesta islamiskstyrda stater är katastrofalt. Små flickor gifts bort
helt lagligt. Könsapartheid tillämpas för miljontals flickebarn i
dessa stater med motivering att vi följer barnkonventionen.
Föräldrarna helgad
Artikel 14: Tanke-, samvets- och
religionsfrihet ......
2. Konventionsstaterna skall respektera
föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och
skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande
utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
Artikel
27: Levnadsstandard.........
2. Föräldrar eller andra som är
ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina
ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa
de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
Barnkonventionen
definierar barnet i förhållande till familjen, dess kultur, etnicitet
och religiösa tillhörighet inte utifrån det enskilda barnet som
individ med okränkbara rättigheter. Grundtanken är familjens ansvar
för att ta hand om sina egna. Det är föräldrar eller vårdnadshavare
som i praktiken har barnens öde i sina händer och bestämmer över deras
väl, deras andliga och materiella utrymme och deras livssituation i
allmänhet. Föräldrars sociala och ekonomiska position märker som regel
barnen för livet. Barn skall inte vara ”någons”. Föräldrar skall inte
förfoga över barn utan vårda barn som ett ansvar som givits dem genom
samhället.
Vi behöver en plattform
där barn räknas som självständiga individer med behov av vuxenstöd för
sin utveckling. De vårdande vuxnas religiösa, etniska eller kulturella
fallenheter får absolut inte förhindra eller inskränka barnens rätt
till sin kropp, integritet, fritid, glädje och umgänge med sina
jämnåriga. Samhället måste se till att föräldrars sociala och
ekonomiska position inte påverkar barnens jämlika utveckling och
uppväxt.
Barnkonventionen och religion
Barnkonventionen är totalt
tyst om religionens roll i barnens utvecklings- miljöer. Detta har
gett möjlighet till en ohelig allians mellan religiösa institutioner
och stater mot barnens grundläggande rättigheter. Att låta religionen
att göra intrång på barns och speciellt flickors rättigheter är
oacceptabelt. Urgamla seder som könsstympning, barnomskärelse och
religiösa skolor lever vidare genom denna tystnad. Barnet har varken
religion eller tradition och fördomar. Han eller hon föds utan hänsyn
till sin önskan i en viss familj med en särskild kulturell och
religiös bakgrund. Att skydda barnet från negativa följderna av
familjens traditioner som har sina rötter i religiösa övertygelser
måste uppmärksammas. Ett glatt och kreativt liv för barnen med
religionens fria händer i barnets liv är omöjligt.
Skydda den nationella
säkerheten, den allmänna ordningen
Artikel 13
”1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar
frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida
information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i
konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar
men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
...
(b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna
ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna
sedligheten.”
De grundläggande mänskliga
och fria rättigheterna för barn begränsas inte bara i artikel 13 utan
finns i nästan alla konventionens artiklar. Att skydda den nationella
säkerheten och den allmänna ordningen är starkaste vapnet i alla
diktatorernas händer att trampa på de grundläggande mänskliga
rättigheterna i sina länder. Hur barnens rätt till yttrande- och tanke
frihet kan säkerställas med den typen av begränsningar i ett dokument
som är tänkt att försvara barnens rättigheter?
Beväpnade konflikter
Artikel38
”......
2. Konventionsstaterna skall vidta alla tänkbara åtgärder för att
säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte deltar
direkt i fientligheter. ”
Krigets stora förlorare genom tiderna har alltid varit barnen.
Miljontals barn världen över faller offer för krigsherrarnas maktkamp.
Att sänka åldern för barn att legitimt delta i krig är en skamfläck
för en konvention som är tänkt att försvara barnens rättigheter.
