Varför inte amnesti åt Barn och deras föräldrar?
Vi
talar om tusentals människor som har drivits bort från hem och hus
utan att få skydd någonstans. Det handlar om tusentals mammor, barn
och män som har ett helvete till vardag. Socialdemokraterna och
moderaterna är inte flyktingar men ni har barn eller vänner och vill
precis som vi i amnesti komitten erbjuda dem trygghet, värme och
kärlek. Vad skulle ni tänka om era barn inte visste var de skall bo
imorgon??
Om
deras föräldrar skall skickas tillbaka till fängelse och tortyr. Kan
ni ge dom ett vettigt svar på varför dom tvingas leva i detta
vardagshelvete??
Vi
talar inte om vilken vardagsverklighet som helst. Vi talar om gravida
kvinnor utan något hopp och glädje för morgondagen. Att vara gravid,
att vara på väg till att bli mamma är det roligaste som många kvinnor
vet Glad och hoppfull promenera i frid och stolt visa att jag snart är
mamma. Att kunna äta frisk och sund mat med tanke på barnets tillväxt
och att utan stress och oro gå igenom de nio månaderna. Vi känner
gravida kvinnor som tyvärr som berövats allt detta och istället levt i
ständig ångest stress, otrygghet och ovisshet. Rädsla för utvisning
och en framtid utan hopp, lämnar inget utrymme för moderskapsglädje.
Har ni tänkt på de barn som har väntat så länge att de har hunnit bli
tonåringar och ändå inte får stanna? De talar Svenska, de har sina
vänner, sina sociala nätverk, de är medlemmar i olika idrotts
föreningar och fullt av hopp och mål för framtiden. En eventuell
deportering till hemländer är lika med katastrof för dessa ungdomar.
Det finns inget hem, inget land, inget socialtnätverk att vända sig
till. Eftersom de flesta av dessa tonåringar har kommit till Sverige
när de var små eller är födda här i landet.
Inte nog med det. Det finns människor som har förlorat upp till 10 år
av sitt liv utan att ha det minsta möjligheten till att planera för
morgondagen. Vem av oss, vem av makthavarna kan tåla en sådan
situation? Vi känner många människor som är svårt Sjuka och har fått
avslag medan vi vet att i deras hemland inte finns möjligheter till
vård och medicin. Andra som lever gömda kan inte ens träffa läkare
eller annan sjukvård och deras barn får inte gå i skolan. Ett absolut
brott mot både mänskliga rättigheter och barnkonventionen.
Vi
frågar vad är för demokrati och kärlek för människor när folk skickas
tillbaka för att dö, å det har hänt. Två homosexuella som skickades
till Iran och blev avrättade. Andra som inte kan bevisa sin identitet
blir tillbakaskickade om de inte hinner ta sitt liv innan, vilket hänt
i flera fall. Andra hålls inlåsta och drogas innan hemtransporten för
att de inte skall skada sig eller andra.
Barnläkaren Henry Ascher skriver om sin fars fruktlösa försök att få
hit sina judiska släktingar från nazismens terror. Svenska myndigheter
sa nej den gången. Vågar man göra om samma misstag?
Kvinnornas situation är extrem i många fall, de blir av med sina barn
om de inte stenas. Slutligen vill jag betona dom politiska
flyktingarna som kommer från Somalia, Iran, Irak, Syrien osv. De har
en absolut unik situation. Sverige tror inte på dem och deras
berättelser. Poliserna i deras hemländer har redan rest galgen för
dem. Var skall de ta vägen, var är solidaritet och humanitet. Skulle
vi göra samma sak om flyktingarna hette Anders och Lena och kom från
Finland eller Norge?
Zargam Asadi
