Sepideh Sharokhi                                                                                                             2005-03-13

 Frihet över sina tankar.

Idag Vi lever i ett så kallat demokratiskt land som säger att personer under 18 inte får rösta ..Detta beror på att man som barn inte riktigt har den kunskap eller erfarenhet som krävs för att kunna ta ställning till viktiga samhällsfrågor. När man kommit upp till 17-18 års ålder har man i alla fall börjat få sig en uppfattning.

Jag kan t.ex. inte förstå hur kan man döpa ett nyfött barn? Kan det barnet som knappt är medveten om sin egen existens ha någon religion?

Om man påstår att barnet själv får välja så är det strunt för du har redan gjort det valet åt barnet och bestämt att han eller hon är kristet. Och det här är bara början…….. 

I svenska skolor lär man barnen historien och Adam och Eva där man får det att låta som en helt vanlig historisk berättelse, typ som om de läste om Gustav Vasa.

Hur ska ett barn kunna skilja på samhällshistoria och religionshistoria? När man är liten ifrågasätter man inte sin lärare och speciellt inte sina föräldrar. Barnen ser upp till sina föräldrar och litar på att det dom säger är sanningen. När barnen växer upp handlar det inte om och det är sant eller inte, utan tron blir en stor grund och självklarhet i ens liv.

Enligt Freud bildas eller präglas ens överjag dels av normerna i det samhället man lever i men till största del är det föräldrar som formar en och skapar ens överjag

När det kommer till religion i vardagen tycker inte att man ska tala om för en 10 åring vad Allah är. Jag kan förstå att en starkt troende pappa mer än gärna vill förklara för sin dotter som undrar vad han tror. Men svarar han det som han verkligen tror så kommer dottern självklart direkt att påverkas eftersom att hon ser upp till sin pappa tror att han vet bäst. Jag säger inte att man som religiös förälder ska avstå från att utöva sin religion, gör det men bara det inte påverkar barnet på något sätt.

Jag kan ta mig själv som exempel. När jag var liten så visste jag att mina föräldrar var engagerade i någonting men jag visste absolut inte vad det var. När jag frågade dom t ex vem Karl Marx så sa dom bara att han var en historisk person. Det var bara ett par år sen som mina föräldrar började diskutera sina åsikter med mig, och till och med då var det jag som tog initiativet till diskussionen. De klankade aldrig ner på mina åsikter heller. Samtidigt vill jag påpeka att även ateistiska föräldrar kan påverka sina barn på samma sätt som religiösa. Och det är ju också fel! Det är fel att försöka få sina barn att tycka precis som man själv gör.

Ett barn ska vara fri och inte känna pressen att behöva välja samma väg som sina föräldrar. När ett barn väljer att från att ha växt upp som en muslim bli kristen eller varför inte ateist så ska inte detta behöva vara kämpigt. Det ska inte ifrågasättas, nedvärderas utan respekteras. Om ett barn är fri ska den inte behöva göra uppror bara för att den vill tycka någonting som dens föräldrar inte tycker.

Det ironiska är att när man går i lågstadiet så får man som jag sa tidigare höra om Eva och Adam på en partisk vinkel. Men sen när man börjar i högstadiet måste lärarna vara neutrala och ge oss en objektiv bild av religion. Om en lärare skulle välja sida och ge oss en ensidig

Bild av religion eller politik skulle läraren få sparken dagen efter.

Sist av allt vill jag säga att allt detta hindrar hela samhällets utveckling. Vi får inte stanna upp och leva i samma mönster år efter år. Klyschigt nog är vi barn framtiden och ska leda världen om några år. En förändring behöver ske och det är nu.

Lärargrejen neutrala