|
|
| |
Låt var
och en sköta sitt eget underliv!
Hon
står i mitt vardagsrum, i svarta stringtrosor och med blodtäckt
ansikte. Näsan är krossad, ögonen igensvullna. Gråtande säger hon: ”Se
vad de gjorde med mig!”
Efter
en mardröm inser man vanligtvis att allt var fantasifoster. Så är inte
fallet nu. Mitt i natten tittar jag igen på filmerna som en läsare
skickade:
En
stor grupp män stenar 17-åriga Dua Khalil Aswad, i en stad nära Mosul,
Irak. Dua, vars namn betyder bön, ligger orörlig på marken. Någon
mässar predikande, hon rör ena armen och mobben skriker högre. Flera
filmar med mobil.
En
man slår mot hennes huvud – han kastar inte utan har stenen i handen –
minst tre gånger. Man HÖR ljudet.
När
hon omtöcknad
rullar från en sida till den andra har hon särade ben upp i vädret en
sekund och symboliken kan inte bli tydligare. Blir de mobilförsedda
lite eggade månntro?
Hon
sätter sig upp trots allt, men däckar av en hård ansiktsspark. Tumult,
skak. Efteråt ser man en STOR sten bredvid henne. Dua tillhörde en
gammal religiös grupp som heter Yezidi. Fastän giftermål utanför egna
gruppen är tabu rymde hon hemifrån, konverterade till islam och gifte
sig med en muslimsk kille.
Om
familjen hade haft någon ”heder” hade de inte lockat henne med lögnen
”du är förlåten och kan återvända”.
Jag
kan inte
föreställa mig den bottenlösa övergivenhet hon måste ha känt – sviken,
förnedrad och ensam mot skrikande vuxna män varav många hon var släkt
med. En tjej som säkert har satellit-tv hemma och är medveten om livet
på andra ställen tvingas leva enligt stenåldersregler. När hon inte
gör det filmas hennes död med moderna mobiler! Tanken på att en
tonåring har berövats rätten att någonsin mer lägga huvudet på sin
älskades bröst och somna till hans hjärtslag och dessutom fått lämna
livet som ett djur (värre; djuren yttrar man en kort bön för innan
slakt) gör att jag vill köra upp mobilerna där deras heder hör hemma.
Saddam fick dö med mer värdighet!
Detta
är vad oskuldsfixerad moral och synen på ”den andre” som någon sämre
resulterar i när det tillämpas fullt ut. Killar som lätt skulle gripas
av Duas öde och som absolut fördömer stening ser det som självklart
att ”hålla koll” på syrran här i Sverige.
En
vän berättar
om en tjej som ”officiellt” är oskuld eftersom hon och pojkvännen inte
har gift sig än. När hennes kusin får reda på sanningen blir hon
skitsur. ”Äcklig” är ett ord som nämns. Som om samlag startar en
kemisk process som förvandlar en till en helt annan människa! Före
sex: fin. Efter sex: äckel.
Ironiskt
nog var kusinen nyligen otrogen mot sin fästman, dock utan att förlora
oskulden. Vad vi vet i alla fall!
Grunden
för barbariet mot Dua, fröet till giftväxten, finns här: tanken att
någon annan har rätt att diktera vad du gör med ditt kön! Vem gav dem
rätten? Kan inte folk sköta sina egna underliv och lämna andras
relationer i fred?
När
jag googlar Duas namn ser jag att det även betyder ”älska” på
albanska. Jag undrar över hennes framtidsdrömmar, vad hennes
favoritlåt var och hur hennes skratt lät.
Döende
brukar unnas
en
hand att hålla i. Duas enda sällskap är vi, främlingar inför vilka hon
dör om och om igen. Instängd i våra datorskärmar är hon som ett
digitalt spöke som far världen runt, utan ro: ”Se vad de gjorde med
mig!” Fast jag vill hellre se henne som en oförtröttlig bön om mer
kärlek och frihet. Både i Mellanöstern och här hemma.
Nima Daryamadj
|
|
|
