Borde vi inte
protestera mer, höja våra röster?
Jag har nyss kommit hem från att ha besökt en diktatur. Hur det känns?
Ja, det är rent utsagt förjävligt att vara så nära all tortyr och
förtryck som en hel befolkning får lida sig igenom, dagligen, om inte
fysiskt så psykiskt. Att leva i ett land där du inte får lyssna på
glad musik eller dansa eller gå klädd som du vill. Att bli torterad i
ett fängelse för att du är av en annan åsikt än den fundamentalistiska
regimen eller stenad till döds för att ha varit otrogen, eller kanske
flytt från ditt hem och tvingas prostituera dig. Eller vad sägs om att
få 60 piskrapp för att ha vistats onykter på gatan eller att bli hängd
för att du är homosexuell eller att du sagt emot domstolsdomaren? Hur
många svenskar känner du som skulle ha mist sina liv och suttit i
fängelse om vi levt under dessa lagar? Tillräckligt många! Dessa lagar
och regler är vardagsmat för befolkningen i Iran, ett land där en
kvinna aldrig kan bli president, där två kvinnor har samma värde som
en man. Jag minns när min farmor berättade hur det var i början av
revolutionen, när en kvinna hade på sig lite läppstift. Då kom polisen
fram med en trasa och bad kvinna att torka bort läppstiftet, då visade
det sig att de gömt ett rakblad i trasan så hela läppen revs loss.
Iran har en befolkning på cirka 70 miljoner människor, varav 70 % är
ungdomar, som alla lever under detta förtryck (förutom mullorna vill
säga, som lever som fisken i vattnet). Den iranska befolkningen har
inte haft det lätt under de senaste decennierna. Först var det Reza
Shah som härskade över landet. Folket var missnöjda över kungen och
tyckte att han förtryckte och roffade åt sig alla oljepengar och gav
inget tillbaka till befolkningen. 1979 kom Ayatollah Khomeini och fick
folket på hans sida. Han lovade demokrati, fria val och
yttrandefrihet. Med hjälp av folket störtades Shahen i hopp om att
Khomeini skulle befria dem. Många miste sina liv i hopp om ett bättre
styre. Han hade ju efterallt lovat demokrati och yttrandefrihet, samt
ett gediget välfärdssystem. Men så kom han till makten och de gröna
ängarna och vida haven som han lovat blev inte verklighet. Som en
pedofil som lurar in barn till sin bil och lovar de glass och godis:
-
Men du lovade ju!
-
Jag bara lurades, hahaha!
Ungefär så lurade även Khomeini den iranska befolkningen. Sedan dess
har de levt under ett enormt förtryck och aldrig fått se skymten av
den demokrati eller yttrandefrihet som lovades.
Iran är och har alltid varit ett rikt land på grund av sina många
naturresurser och tillgångar. Inte nog med att Iran är en av världens
största oljeproducenter, importerar bara Sverige 15 % av all sin frukt
från Iran. Landet är även rikt på andra resurser såsom malm, guld,
koppar och olika sorters ädelstenar. Men tyvärr används inte pengarna
till förmån för befolkningen utan snarare tvärtom. Pengarna läggs inte
bara på den senaste tekniken inom buggning och avlyssnig av
befolkningen (allt för att kontrollera folket) utan också på
terroristskolor som enbart är till för att utbilda unga pojkar och
flickor till att bli terrorister. Förutom det satsar Iran stora
resurser på utveckling och framtagning av atom- och kärnvapen.
Människor har försökt göra uppror, studenter har offrat sina liv och
demonstrerat på gatorna, de försöker tänja på gränserna. Man bränner
förbjuden musik från USA i musikaffärerna, men bara om de känner dig,
annars kan du vara spion. Man har fester och dricker alkohol, men bara
bakom stängda dörrar. Men ändå tycks det inte bli någon förändring.
Regimen sitter fortfarande kvar, efter 26 år. Men frågan är, vad gör
omvärlden, framförallt västvärlden och FN? Borde vi inte protestera
mer, höja våra röster? Hur långt ska vi låta det fortsätta?
Sara
2005-09-19
