Azadeh Aghajani                                                                                                                                    2005-03-12

"Barnens rätt till vuxna". 

Barnens rättigheter handlar inte enbart om att det ska finnas lagar mot aga, misshandel, osv. utan det finns så många andra områden som är viktiga att diskutera.                            

För mig var det svårt att välja ett område eftersom man helst vill prata om någonting som står en nära till hjärtat. Så när jag tänkte lite närmre så visste jag exakt vad jag ville dela med er, någonting som vi alla känner till, någonting som alla ser varje dag men kanske inte lägger märke till. Ni frågar er själva säkert vad det är hon pratar om, jo…barn! Vi ser oftast massor med barngrupper som åker buss, tåg, vi ser barn på dagis gårdar, vi ser barn på skolgårdar… ja, vi ser barn överallt men hur kommer det sig att vi bara ser barnen? Var är alla vuxna? Var är alla vuxna som ska ha ta hand om dessa barn, som ska finnas där för dem? Det är just det jag vill prata om…

Det är alldeles för få vuxna bland barnen. Barn behöver eller snarare kräver förebilder, vuxna som kan lära de skilja på rätt och fel.

Media tar ofta upp frågor kring mobbing, politiker pratar om mobbing men ingen pratar om de huvudproblem som orsakar sånt som mobbing, bråk, droger, m.m.

Några av de huvudproblem som jag tänkte nämna är bland annat brist på resurser inom skolor, dagis, och fritidsgårdar. Personal brist inom dessa områden leder till att barnen inte kommer i kontakt med vuxna utan deras enda sociala kontakt blir med sina jämnåriga. Föräldrar i sin tur får också alldeles för lite tid med sina barn för att kunna kompensera den tiden barnen har tillbringat utan vuxna under sina skoltimmar, just på grund av för långa arbetstider.

De ansvariga vill helst inte prata om de problem som jag nämnde nyss, deras mål är inte att lösa de utan de vill helst kunna gömma de under mattan och hoppas på att ingen märker. Men snart kommer det inte att finnas plats för mer ”damm” under mattan.

Jag har många gånger träffat och pratat med BARN som skriker efter uppmärksamhet, som är bredda att göra nästan vad som helst för de vuxnas uppmärksamhet.

Dessa barn är inte bortskämda – de vill bara ha fler vuxna i sina liv, de vill kunna prata om hur de mår, de vill kunna berätta om hur det kändes första gången de blev förälskade, de vill prata med någon om sina tankar kring livet, framtiden, ja prata om allt möjligt.

De ”problembarn” som man oftast har träffat pratar mycket om hur lite vuxna har funnits i deras liv och hur det har påverkat de.  

Majoritet av dagens barn blir inte uppfostrade av sina föräldrar utan deras förebilder kommer från media, dvs. filmer, musikartister osv. Detta får konsekvenser i barnens självutveckling eftersom medievärlden skiljer sig från den verkliga världen och ger en orealistisk bild.

Enligt Bris mår barn, i synnerhet tonåringar allt sämre, antalet självmords försök har ökat, allt fler behöver akut psykvård osv. Då undrar man hur det har kunnat gå så långt utan att dessa barn har fått hjälp?

Den dagen barn slutar använda svordomar som ”slampa” eller ”hora” mot varandra för att själva ska kunna må bättre. Den dagen barnen ägnar sig åt olika aktiviteter så som sport, musik osv. istället för att dricka sig fulla eller hamna i bråk varje helg. Och den dagen en 15åring inte försöker begå självmord för att ha blivit mobbad sen 8års ålder utan stöd eller hjälp…

Den dagen har samhället eller ska vi säga de ansvariga lyckats skapa en miljö som ger barnen det de behöver för att kunna utvecklas och leva ett tryggt liv.

Men denna dag kommer dock bara om samhället börjar satsa mycket mer på barnen. Enligt mig krävs det då att man anställer mer personal inom dagis och skolor, bygger fler fritidsgårdar med fler aktiviteter (istället för nedskärningar) och även att man inför 6timmars arbetsdag för vuxna, så att de kan ägna mer tid åt sina barn. Många föräldrar behöver hjälp med barnuppfostran eftersom de kanske inte riktigt vet hur de ska hantera olika situationer – då kan det vara bra om det finns någonstans där de kan vända sig för att få hjälp.

Tyvärr så tvivlar jag på att denna dag kommer inom en snar framtid, eftersom de ansvariga som t ex politikerna, med den ekonomiska makten hellre ser till att pengar går till annat - för det är exakt detta som är hindret för att ett sådant samhälle ska kunna byggas upp. De föredrar att anställa fler poliser och bygga fler fängelser… (enligt olika statiska forskningar har antalet brott ökat, dessutom är det allt yngre som begår brott)… och då kanske man kan fråga sig om det verkligen är det bästa alternativet att anställa fler poliser. Om barnen fick välja tror jag hellre att de skulle föredra exempelvis idrottshallar och fritidshus istället för fler ungdomshus eller fängelser.

Barnen skulle säkert föredra att vara 15elever i varje klass istället för 30. Barnen skulle säkert föredra att ha fler ”fröknar” på dagis så att det finns någon som ser till att inga barn lämnar dagisgården utan att någon märker något. 15åriga ”Sara” skulle säkert uppskatta att ha någon att prata med i sin nya skola eftersom att hon inte hunnit skaffa sig nya vänner än. 13åriga ”Alex” kanske vill veta hur han kan bearbeta sina känslor kring hans farmor död…