En stor liten
pojke!
En liten pojke,
med små händer och små fötter. Han hade ingen barndom. Ingen tid att
leka och busa som andra barn. Han tvingades grymt in i vuxenvärlden.
Där fick han knyta mattor med sina små fingrar som ständigt blödde.
Han var slav i modern tid. Som en fullvuxen man jobbade han från tidig
morgon tills mörkret föll. Han var skuldslav och var tvungen att
återbetala familjens skuld med sitt arbete. Han var liten men visste
att ”barn ska ha penna i handen i stället för verktyg”. Han såg
barnens rättslöshet, såg sina kompisar som slet och jobbade under
dåliga och grymma förhållanden. Han var ett barn men hade en
djupgående tro på möjligheten till en bättre framtid för fattiga barn.
Han ville bli en stor advokat. Han sa ”jag ska befria de stackars
barnen i mattfabrikerna och tegelbruken”. Han började kämpa för sina
och andra barns rättigheter, arrangerade demonstrationer mot
barnarbete och träffade myndighetspersoner i olika länder bl.a. i
Sverige.
Det tog inte så
lång tid innan Iqbal Masih blev känd i världen för sin kamp mot
klassystemets utsugning av barn, särskilt i Pakistan. De som skor sig
på barnarbete kunde inte tåla honom. Han blev skjuten den 16 april
1995 på gatan där han träffades av 120 hagel. En kämpe, ett barn
tystnades ner. Han blev en stor symbol för kampen mot barnarbete.
Iqbal Masih
var bara ett av de 250 000 000 barn som arbetar i åldrarna 5-15 år
runtom i världen. Arbeten som äventyrar barnens skolgång, hälsa samt
psykiska, moraliska och sociala utveckling.
Pakistan har
liksom de flesta länder lagar som förbjuder barnarbete. De har också
skrivit under barnkonventionen som säger att barn har rätt till skydd
mot att utnyttjas ekonomiskt och mot att utföra arbete som kan vara
skadligt för dem.
Kapitalismen,
kapitalets tillväxt i världen är beroende av billig arbetskraft och
exploatering. Den brutala diskrimineringen av barn runtom i världen är
en produktion av detta system.
I den värld Iqbal
kämpade för har alla barn samma levnadsmöjligheter och samma
rättigheter. I den världen är barn lyckliga och säkra. Iqbal ville ha
en bättre värld. Han hann aldrig skapa den. Hinner vi?
Afsaneh Vahdat
