Barn avrättas
i Iran!
Trots de internationella protesterna och
påtryckningar från människorättsorganisationer runtom i världen
avrättas fortfarande barn i Iran.
Iran, Kina,
Saudiarabien och USA står tillsammans för minst 94 procent av alla
avrättningar i världen. Detta är avrättningar och domar som Amnesty
kan bekräfta, men eftersom de flesta länder som genomför avrättningar
inte publicerar någon statistik är det verkliga antalet antagligen
mycket större.
Vi har inte glömt bort Atefeh, en 16 årig flicka,
i norra Iran anklagad för utomäktenskapligt förhållande som hängdes
offentligt.
Vi kan inte glömma bort Jhila Izadi 13 år och
hennes bror 15, dömda för att haft ett sexuellt förhållande
tillsammans. Jhila var först dömd till stening. Domen ändrades senare
till fängelse när de internationella protesterna ekade över hela
världen. Förutom det allvarliga dödshotet fick syskonparet även ta
emot 100 piskrapp var.
Vi minns de två ungdomarna som hängdes offentligt
i Adalattorget i staden Mashhad. Deras brott var homosexualitet,
förtäring av alkoholdrycker och stöld. Många andra barn och ungdomar
dömda till döden finns i fängelserna runt om i landet. Enligt
”Internationella kommittén mot avrättning” väntar 37 barn på
avrättning i fängelset i staden Karaj nära huvudstaden Teheran.
Vi pratar inte om vanliga straff som det
civiliserade samhället kan acceptera. Vi talar inte om de
grundläggande rättigheterna för barn i Iran just nu. Vi pratar om
barbariska, omänskliga, ociviliserade och grymma straff för barn.
Vi talar om piskning. Ett barn blir dömd till 100
piskrapp. Många barn blir dömda till det i den omänskliga regimen i
Iran. Vi hör det som en nyhet, men har vi tänkt på hur det kan kännas?
Jag har tänkt på det då Jhila 13, skulle piskas.
Jag försökte känna hur det skulle vara. Första slaget gör fruktansvärt
ont. Andra piskrappet blir det svart framför ögonen, tredje, börjar
det blöda, fjärde…femte börjar man må illa…tionde, huden spricker
ordentligt. Men det fortsätter 50 slag ..80 …100.
Jag tänkte på pojken som dog under piskning. Han
som var 14. Hans ”brott” var att han hade ätit offentligt under
fastemånaden ramadan. Domstolen fällde honom för brott mot islamiska
lagar. Straffet blev 85 piskrapp.
Att barn kan vara så utsatta och så fruktansvärt
kränkta . Hur kan man vara tyst när man hör detta? Att vara tyst är
som att ha accepterat det.
Under de senaste 27
åren av islamisk makt har Irans folk levt under en av de mest
barbariska regimerna i modern tid. I Iran råder ingen yttrandefrihet,
och anspråk på yttrandefriheten bestraffas med tortyr och avrättning.
Kvinnor betraktas genom lagen som tredje klassens medborgare som lever
under sexuell apartheid. Barn är rättslösa, drogmissbruket är inte
kontrollerbart, speciellt bland ungdomar, tack vare distributionen av
billiga droger. Prostitution är vidsträckt då fattigomen är
omfattande, tiotusentals barn lever på gatan, utan skydd och omtanke.
Människor står i kö för att sälja sina organ, allt för att klara sin
vardag. Att tigga på gatorna är vardagligt för många barn.
De internationella medierna reflekterar inte
över det som sker i det iranska samhället. Detta beror på att de
följer sina länders utrikespolitik, det har alltså politiska skäl.
Tyvärr föredras ekonomiska intressen och banden mellan länder och
företag inför människor och deras rättigheter. Egentligen borde en
minsta vink på det som pågått i Iran såsom stening, tortyr, hängning,
och amputering av människor framförallt av barn under de senaste 27
åren räcka för att röra om i maskineriet och uppmärksamma hela världen
för att få människor att protestera för folkets rättigheter i Iran.
Var inte tysta. Ta till all er makt för att
protestera mot den situation barnen befinner sig i islamiska Iran.
Försvara deras rättigheter och folkets kamp för frihet, från förtryck
och tortyr.
Afsaneh Vahdat
2006-10-15
